I min familj finns en uråldrig tradition. Den går ut på att man varje gång man passerar denna enorma korv-klocka ska man ropa "Hej korven!" och helst vinka lite också. Då stora delar av vår släkt bor i Halmstad, där denna vackra skapelse är placerad, blir det faktiskt en hel del påhälsningar varje år. Lite av ett familjenöje, sådär. Har även smittat av sig på andra släktingar och även hel del vänner så traditionen är vida (nåja) känd.
Igår, när jag körde till Halmstad för att träffa min lilla mormor, kom jag på mig själv med att sitta och halvskrika i "HEJ KORVEN" för mig själv i bilen. Sen fick jag världens skrattanfall. Nu har det verkligen gått för långt, när jag i ensamhet hälsar och vinkar som en tok till en plastkorv.
Kanske är det på tiden med några regler för korv-traditionen? Att man bara får hälsa högt när man passerar i sällskap om två eller fler? Något att ta upp vid nästa släktträff är det i alla fall.
För att "avdramatisera" det hela tog jag en bild på åbäket (råkade filma istället så ni får nöja er med en screenshot). Att blotta sina pinsamheter gör dem lite mindre pinsamma har jag hört ;)
-Applåder-
